Läste en artikel i "Cosmopolitan nr.10 2008" där läsarna har fått ställa frågot till en killpanel. Jag garvade jätte mycket åt några, vissa stämde helt överens med hur jag känner ibland. Här kommer ett utdrag ur de jag tyckte var bäst:

"Varför frågar ni alltid var något är innan ni har försökt leta själva?
Därför att ni alltid vet var grejer är."

"Är det sant att killar väljer flickvänner som liknar hans egen mamma?
Nej, usch. Eller kanske lite. Såhär är det: Rent biologiskt letar vi efter en partner som liknar oss själva. Det gäller främst den ekonomiska situationen, sociala statusen och våra värderingar men också, till viss del, utseendet. Vi vill ha en kvinnlig version av oss själva och vem är det? Jo, mamsen"

Detta är en av det frågorna som jag också har undrat och faktiskt blivit irriterad av:

"Om ni är ute och åker bil och tjejen säger att det skulle vara gott med en fika, då säger killen bara "Mmm..." och kör förbi fikastället. Förstår ni inte signalen?
Vem har gett er intrycket att vi kan läsa era tankar?Varför kan ni inte bara be oss svänga in för en fika? Vad är det som är så svårt med det?

Om ni vill läsa resten av artikeln är det bara att köpa tidningen=)