- Jag vill helst att det bara ska vara barnmorskan och min pojkvän med på förlossningen. Inte en massa folk som springer omkring som yra höns.

Den mesta tiden var det bara vi tre på förlossningen. I slutet var det två barnmorskor, eftersom hon inte klarade av att tackla mig själv. Jag behövde nämligen ändra position hela tiden i slutet, förloppet gick lite för långsamt.
  Tänk er när man har den värsta smärtan man någonsin känt så ska man röra på sig. Ungefär såhär kunde det låta: "Nu måste du lägga dig på sidan, nu ska vi försöka vända på dig och ställa dig på knän emot sängkanten, nu måste vi försöka få ner dig på pallen på golvet." Det sista när hon försökte få ner mig på golvet var jag helt vansinnig och höll på att smälla till henne. Men någonstanns långt borta försökte man tänka att hon faktiskt bara vill mitt bästa.

Som mest var det fyra barnmorskor + Fredrik i rummet. Detta var när jag skulle krysta och från någonstanns kände jag att jag tog i från ALLA mina krafter och skrek något så fruktansvärt högt att det kom inspringades två barnmorskor. Fråga mig inte vart ifrån jag fick krafterna men jag har nog aldrig skrikit så högt. (Hade lock för öronen i två dagar efteråt)

- Jag har bestämt sedan långt innan att jag vill ha epidural (ryggbedövning) och lustgas. Tycker det är lite löjligt att så många vill känna på hur det känns att föda "naturligt", varför inte lindra värkarna om man kan?! (Ta inte illa upp Niosha:P)

 Fick som jag velat. Tror dock att jag fick i mig lite för mycket lustgas, har minnesluckor från det att de satte in ett värkstimulerande dropp.

Måste säga att mitt beslut att vilja ha epidural var det bästa jag gjort. Efter den var det inte alls lika smärtsamt och man kunde vila och samla krafter till det som komma skall.
  Jag hade hört innan om hur ont den skulle göra, det enda som jag upplevde som smärta var när han la bedövningen för att lägga epiduralen. Det som jag tror skrämmer folk är att det finns en liten risk för att det blir fel och då kan det gå riktigt illa. Man måste nämligen ligga HELT stilla när han lägger den.

- Självklart ska jag ha lavemang innan.

Tog ingen lavemang, barnmorskan berättade att om jag tar det så finns det en risk för att jag måste sitta på toan en bra stund. Och med de värkarna jag hade när jag kom in så kände jag att utan smärtlindring skulle jag dö. Så JA, jag sket ner mig under förlossningen. I början vägrade jag och höll tillbaka men barnmorskan sa att jag var tvungen att trycka, annars hindrar det huvudet från att tränga igenom. Så det var ju bara att släppa på trycket (vilket inte var det lättaste).

- Jag vill absolut INTE bli klippt. Och hoppas inte man spricker allt för mycket. Vill inte ens tänka på hur öm man kommer vara där nere efteråt.

Jag blev inte klippt och sprack inte särskillt mycket, två stygn tog hon på mig.

- Efter förlossningen vill jag hem så fort det bara går, inte mer än en natt.

Fick som jag ville och åkte hem dagen efter. Nu är man hemma och har hunnit landa, går som på moln och njuter av varje stund.