Uppdrag granskning 24/3
Efter att ha läst Stina-Lee's blogg där hon skriver om Uppdrag granskning", 24/3, kände jag att jag var tvungen att se avsnittet.
Ska egentligen sova nu men jag känner att jag måste skriva av mig nu när jag har sett avsnittet och känner dessa hemska känslor inom mig. Jag är så FÖRBANNAD!!!
En 14-årig flicka blev våldtagen på en skoltoalett av en äldre kille och elev på skolan. Men när hon anmälde övergreppet och våldtäktsmannen dömdes förlorade hon sina kompisar och vuxenvärlden vände henne ryggen. Hon blir retad i skolan och både elever och vuxna kränker henne grovt på internet, det visar sig t o m att vuxna människor driver en kampanj för att fria våldtäktsmannen. Pojken får besöksförbud gentemot flickan och byter skolan, men trots detta tillåter prästen honom att närvara under skolavslutningen. Pojken delar ut blommor till sina gamla klasskamrater och får stora applåder efteråt. Prästen såg det som en tyst, stark demonstration och säger även att det var starkt utav honom att komma hit. Som tur och väl närvarade flickan inte på skolavslutningen men det verkar inte vara någon som över huvud taget hade tänkt på vad som hade kunnat hända om hon närvarade.
Eleverna firar sedan på kvällen att det har fått sommarlov och även Oskar som denna kille heter är med på firandet. Vad händer under kvällen? Jo, ytterligare en tjej blir våldtagen av Oskar. Denna gång är det en 17 årig flicka som har känt Oskar sedan hon var liten. Även hon anmäler våldtäkten och han fälls både i tings- och hovrätten. I hovrätten tillkommer även DNA- bevis från sperma i flickans trosor. Då är det en vuxen kvinna som säger något så korkat som "Trosorna då? De har ju legat i en smutskorg med annan tvätt" och hon tror ändå att det är något galet där trots att DNA finns. Hela byn verkar tycka likadant och de tror fortfarande på att han är oskyldig.
Detta är bland det mest sjukaste jag sett och jag blir så förbannad och frustrerad. Ska inte en tjej våga anmäla en vådtäkt för rädslan att ingen ska tro på henne? Detta ät helt bisart att samhället fortfarande är såpass trångsynt och inte öppen för att lyssna. Det hela slutar med att flickans familj beslutar sig för att flytta 50 mil söderut till Stockholm.
Jag hoppas att denna flicka känner att hon mår bättre nu och att hon känner att hon får stöd från resten av Sverige förutom dessa hemska människor i byn. USCH OCH FY, och nu ska man försöka sova, HJÄLP!!
