Hemlighet och hemlighet, tror att de flesta redan vet om att jag och Fredrik ska bli föräldrar i september. Den lille är enligt beräkningarna planerad att komma den 15 september.

För en tid sen var vi på ultraljud på Östra sjukhuset, måste säga att det var väldigt fascinerande att se hur mycket som redan var utvecklat. Sköterskan berättade att alla organ är utvecklade och tiden som är kvar ska de mogna, så de är redo för vida världen.

Vill bara säga det sista jag gör att jag kommer inte att skriva om det tråkiga och fruktansvärda som har hänt under den senaste tiden mer än i detta inlägg. Utan jag siktar framåt och försöker tänka på det goda som finns här i livet.

Men Assi du ska veta att jag tänker på dig varje dag och kan fortfarande inte förstå att detta är sant. Kunde tyvärr inte medverka vid din begravning (vet inte om jag hade klarat av det heller, hoppas du förstår) men jag var på minnesstunden. Dina vänner kunde inte gjort det bättre, det var jättefint och roligt att se alla gamla bilder. Det fanns bilder från du var liten till bilder från förra året.
  Alla mina tankar går till din familj, jag hoppas och ber verkligen för att de ska finna ork och ro att kämpa vidare. En sak som berörde mig på minnesstunden var när din syster kom fram till mig och Nilo. Hon sa till Nilo "Du måste kämpa Nilo, jag kämpar varje sekund... inte varje minut, varje sekund för att orka."  Det är det bästa vi kan göra, trots det hemska som har hänt måste vi kämpa vidare i livet. Hoppas du har det bra där uppe i himlen och att du tittar ner på oss med ett vakande öga.

Må du vila i frid, Azadeh.